Julkänslor, Kobra och Jane Austen, en enda stor mix av inspiration.

Just nu tittar jag på en serie som heter "Emma " av Jane Austen, så där oskyldigt allting på den tiden verkade det som, blommiga härliga kläder, alla dricker te och ser så där förnöjda ut. Det där typiska engelska som bara finns som jag gärna skulle vilja uppleva en gång, att få jobba med en kostymfilm och kika in i kostymförrådet och bara njuta..ända sen jag var liten och låtsades vara en balettdanssös så har jag älskat att klä mig i olika vackra kläder, alldeles för stora skor och vara i en fantasivärld, kanske var det därför jag sökte mig till filmens värld vid vuxen ålder.Vi gick ofta på balett när vi var små, då kunde jag njuta av de där minutrarna innan då musikerna övade innan själva baletten började, ridån gick upp en magisk värld utspelade sg i ca tre timmar...svansjön, den svarta svanen alla vita svanarna..Jag önskade att alltid få gå in i deras kostymförråd och bara bli kvar där och nästan smyga omkring i magins värld...Kobra var ispirerande likaså med ett fint porträtt av Elaonor Coppola som gjorde fina bakomfilmer både till sin man Francis Coppola men även till andra storfilmer. Hon kom liksom lite i skymundan av hennes store man till regissör, fint att se att hon lyckades som kreatör och konstnär till slut. Never give up som Dalai Lama säger, det får jag tänka på när Maya vår lilla ängel har sin kvällsceremoni...att äta två tre gånger innan hon kan slappna av och skrika på grund av magen som krånglar i två till tre timmar. Allt är visst normalt enligt alla på BVC..sa en sån där riktig barnmorska som pekar med fingret och vi unga föräldrar tittar på och säger ja visst så är det..dom är våra gudar eller gudinnor, vi tror på dom och tillber dom nästan och hoppas att mirakel skall ske. Vi sprang på en nybliven mor som vi mötte på Östra sjukhuset..som hade en dramatisk förlossning som även förlorade sin livmoder i 25-års ålder vid förlossningen...jag såg att hon var glad idag, det värmde i hjärtat, jag kom ihåg våra morgonstunder av samtal om hur allting blev ...om livets olika vägar och om tacksamhet. När jag berättar om hur min förlossning var idag för en barnmorska så kan jag fortfarande känna en sorg om finns kvar, påminnelsen om det som är skört i livet Jag skriver rätt utifrån hjärtat och blandar allting, summa sumarum så är jag en lycklig mamma till en liten ängel som växer fint och hon ha en underbar pappa som just love her. Jag vet att den kreativa sidan hos mig alltid finns där och att min fantasi som att smyga in ett stort kostymförråd också kommer finnas kvar, barnasinnet det förlänger visst livet. Nu vaknar Maya..dags att avsluta...god jul...

En stund av kreativitet och tacksamhet

Jag har en sovande snarkande bebis på min mage, jo hon är så liten att hon faktiskt kan sova som en liten boll och jag kan fortfarande skriva några rader på min blog. Små små saker i vardagen för en mamma mitt i amning och blöjbyten som förgyller livet. Yes hon sover djupt, vem skall jag hinna ringa först..svara..oj jag glömde att svara på mail..det får bli ett kort mail trots att min väninna skrev ett helt A-4...haha. Dom som ej har barn har ju tid med sånt, det hade jag också för ca sex veckor sedan. Anpassningen från att ha rest i ca 15 år till att vara mamma och en liten själ om behöver mig dygnet runt. Som en liten fågelunge som skriker efter mat...ohhh lilla du jag kommer, mamman flög och hämtade mat och mättade sina ungar. Dom är så hjälplösa dom små. Visst har jag kännt och känner en frustration över att ej kunna avsluta det jag har påbörjat..jaha vart var jag nu då, hmm..jag kan gå in i ett rum och stanna upp för att komma på vad jag skulle hämta eller göra. Minnet blir fragmentariskt det med, beleive me. Trodde jag var lite ego och onormal när jag ville ha ensamtid och kunna gå i affärer, eller bara vara för mig själv, men alla mammor och pappor känner så, helt normalt, jag är normal, vad bra. Igår tog jag mig en kvart till att fotografera som jag tycker så mycket om, fick bli inomhus, men det gav mig mycket den lilla stunden. Jag vill dansa, få massage, andas mer frisk luft, göra mer saker med ygor, träffa mina vänner och familj. En dag i taget, andas....snart vänder det, ljuset kommer tillbaka och vardagen likaså. Alla tomtar, glöggaftnar, och överkonsumtionens tid är snart över, nya tag, ny energi och nya drömmr hägrar. Allas förväntningar på det nya året..vad ska ni göra på nyår.hmmm svar vet ej. Äta god mat och drömma in bra saker, hade gärna gjort en ceremoni som jag och min vän Bibbie gjorde en nyår. Att min familj skall få vara frisk, ha en fungerande ekonomi och drömma in roliga projekt. Livet är ett mirakel och Maya likaså, är så tacksam varje dag jag får vara med henne, insåg i min journal igår hur nära det var att hon ej hade fått leva...är glad över min intution som mamma att jag lyssnade på min kropp den dagen. Instinkten hos alla mödrar den finns där hela tiden, spelar ingen roll om vi bor i grottor eller i en modern lägenhet, det får man vara glad över. Nu skall jag ringa min gamla mormor som jag önskar få träffa snart. Min älskade mormor, det var allt för mig den här gången.

Josefine

Far faraway land och julkänslor

Jag har trots som nybliven mamma en längtan till far away land...värmen, det turkosa vattnet, delfiner valar..ja kanske en helt normal känsla när vintern slår in. Jag har tittat på Travel channel nästan hela kvällen, sett ett program om Söderhavet. Pippi långstrumps pappas sjöfaravatten..böljande blå vatten, leis everywhere, hula hula och laid back people. Jag myser och njuter av mammaledigheten, hur det nu kan kallas ledighet..för det är ju ett heltidsjobb...haha. Härliga svängningar varje dag, ingen dag är sig lik den andra. Denna natten var lugn och fin, fick till och med sovmorgon två timmar extra. Underbart, dagen blir liksom enklare och roligare på alla sätt. Snällare. Igår var det en rolig scen som utspelade sig, Maya åt på vänster bröst, Ygor pumpade det andra...Maya kräktes precis innan dess på Ygor för ungefär 30:e gången..kände mig som en ko..haha. Vi har firat andra advent i lugnan ro, hunnit kika på haga julmarknad, Ygor har tränat. Nu ligger både han och Maya och sover. Egentligen borde jag också sova..med tanke på att man är vaken mycket på natten. Men jag vill skriva och titta ut och se alla ljus, juleljus i haga. Dricka lite glögg och känna julen närma sig. Jag tänker på när vi firade en jul i Alingsås, alla vi syskon saknde julstämningen med tanke på att det var plusgrader och ej snö...vi frågade oss alla..känner ni någon julsämning? Nä inte jag heller, alla hade panik..men stämningen kom til slut..säkert med Kalle Ankas jul vid klckan 15:00..som är så heligt och en liten rolig tradition. Lika heligt som kyrkan för det troende. Vår nya tids generations kyrka, Kalle Anka. Roligare.

Aloha till er alla

http://vimeo.com/channels/thebluecontinent

Första adventsmyyyys och en liten Maya på bröstet

Glad första advent

Så var det första advent och snön ligger vit på backen, vad mer kan man begära. Min känsla av att skapa  jul och mysstämning..oj hur skall detta gå till då vi är nyblivna föräldrar och Maya som är som en uggla, vaken mest på nätterna och sover på dagen..haha..säger jag nu men inte klockan fyra på natten då reptilhjärnan spelar ett spratt...sova äta sova..väck inte en björn som sover. Vi ser ut som ugglor..jag och Ygor, lite grå med stora ögon..ibland tänker jag när är nästa natt som vi får sova en hel natt..Ygor sa genast jo när Maya sover över hos en kompis..oj så lång tid. Tror nog mer på en pappa och Anne-mor terapi sova över natten och vips så har Maya sovit en hel natt. Jag har satt ihop min farmors gamla julspel som jag fick ärva, använder den med största försiktighet och skickar en tanke till både henne och farfar. Generationer, arv och att ta vara på varje dag, tacksamheten. Jag hade gärna velat visa Maya för henne, vi hade allt en speciell kontakt jag och farmor. Hon nöp mig alltid mjukt i kinden och sa nu är vi snart lika långa..fastän hon krympte..det var gulligt, hon hade skulios. Hon bakade alltid ett speciellt bröd som ingen annan kunde göra, lagade grönsakssoppa..för det var hennes värld av vegetarisk mat. Tänk vad lukter färger miljöer och minnen är betydelsefulla trots allt. Nu snusar jag på Mayas huvud som ligger som en liten korv eller en kyckling inboad i en tubtop, dom mår visst bäst då, få vara nära, känna värmen. Nu är hon tre veckor idag (:

Snart "normalfödd" eller vad man ska säga. 2300 gram har hon nått upp till. Rutinerna har fallit på plats, tålamodet...nästan likaså..övning ger färdighet säger man ju. Nu ska vi sätta upp julpysslet,det lilla vi har, men det blir nog mysigt ändå. Inget julbak...kanske blir det senare, prio ett dammsuga och sova.

Jag önskar eder alla en fröjdefull första advent...(

Väl ute ur känsloorkanens öga och nybliven förälder

Jag tror att man måste uppleva att bli förälder för att kunna förstå känslan av storheten och omvälvningen av  förändringen i livet, att ett nytt mirakel är fött. Det har nu gått två veckor sen Maya kom till världen, en gråmulen förmiddag klockan 11:34 den sjunde November på Varbergs sjukhus. Det gick snabbt och det var bara att surrender, ge sig hän åt de medicinska och den professionella personal som fanns där. Från att ha trott att jag bara skulle göra ett CTG test så ca 15 minuter senare är man förälder till en liten..mycket liten dotter på ca två kilo. Det var min största farhåga, att gå igenom ett akut kejsarsnitt, att vara vaken under en operation. Men med min mors hjälp så kunde jag slappna av, Ygor var kvar i Göteborg..jag skulle ju bara hälsa på min mamma och syskon. Han fick i ilfart skjutsas ner till sjukhuset. Väl klar med operationen och Maya som var ganska så låg i sitt socker och icke tillräckligt med näring möttes han av en ganska så hög Josefine..cetogan..tio gånger starkare än morfin och en liten dotter. En helt ovanlig Söndag som jag brukar säga. Maya åkte till Neonatal med ambulans till Östra sjukhuset, vi tio timmar senare..den känslan av att få se sin nyfödda dotter var som himmelriket, en ganska speedad Ygor for omkring i rummet, adrenalinet var på topp. Jag låg mest och svamlade och kände inget från magen till tårna. Väl uppe på Östra kunde vi få se henne igen, uppkopplad till max kändes det som. En tid av känslor, utsatthet, förundran och lyckorus samt läkning hade börjat. Historier från alla håll och kanter, vandrande havande kvinnor som vaggdade omkring i de gråvita salarna..allas utsatthet av av att inte vara hemma med sina små mirakel, väntan på att få åka hem.  Jag var itudelad och fick sova själv en del dagar, längtan till både Ygor och Maya..bearbetningen och healingen av det som hade hänt. Magen som försvann på tio minuter...snuvad på konfekten..jag älskade min gravida mage, vi som hade skrivit förlossnningsbrev..ilussionernas önskan av en en normal förlossning. Komiskt nog hade vi varit fyra dagar tidigare på Östra för en infoträff om förlossningen...så allt har väl en mening. Denna fantastiska personal som förstår alla vilsna nyblivna föräldrar, som både var förberedda och oföberedda på det öde som väntade dom. Dom blåa rockarna, ljuset, lukten av sjukhus, alla apparater...som pep hela tiden, lycka och sorg om vartannat. Vi var där i fem dagar sedan kunde vi få komma till Mölndlas sjukhus för tillväxt av Maya. Ännu en flytt, ett nytt sjukhus..andas..djupt, gråten som ständigt fanns där, ärret..Jag ser dessa rader som en terapi, ett sätt att bearbeta alla känslor, få luft. Jag tror att det kommer ta sin tid att förstå, anpassa sig, oss till allting, för mig tar det tid. Mölndal var en fin tid, en skola i både förädrarskap och amning, funnit nya vänner som är i samma situation. Samtalen, glädjen, tårarna som kom och gick, allas olika upplevelser, trötta ögon, ömmande bröst, allt som ingår i en ny mammas kropp, pappans lycka och en del frustration över att inte kunna hjälpa alltid. Sammanlänkningen av den nya familjen, de nya rutinerna, tiderna, var tredje timma sondmatning, amma, blöjbyte, lite som att jobba på bandet kan jag tänka mig. Ljudet av förlossningen på våningen ovanför, skriken, tystnaden av den sista krystningen..dags att vakna igen till en ny dag av nya rutiner. Morgonens samtal i våra amningstsolar om sondmatning, kiss och bajs..amningsvikt nakenvikt, gram...önskan om att få åka hem. Vi delade en vecka tillsammans, vi och två andra par. Vänner för livet. Delaktighet och förståelse. Veckan närmade sig sitt slut, vi fick äntligen åka hem, elva dagar senare ,hemsjukvård för Maya. Nu sitter vi här inboade och har det mysigt hemma, landar mjukt och stilla, ute är det kallt och den första snön föll vit på marken. Tacksamheten över livet, vårt lilla mirakel och att allt gick bra.  Vår oändliga resa av familj har bara börjat och tjusningen av torka bajs och kiss som bara är gulligt...tack universum för Maya.

Allt från Galapagos fax till östra sjukhusets katakomber

Ja då var klockan sex på morgonen och jag känner mig helt nöjd, tankar och funderingar måste ner på pränt.
Ett litet smajl så här på morgonkvisten är inte dumt. Jag trodde nog aldrig att jag hade så mycket att få ner på papper, eller rättare sagt i ettor och nollor..dagens sätt att föra ut information på. Genast kom jag att tänka på att när jag gick i nian så hade vi elektronisk skrivmaskin..way back..känns det som. Berättar jag det idag för någon väns lite äldre barn så tittar dom lite undrande..va? Eller när jag och min syster Johanna var och reste, iförda flip flop bikini och en sarong gled vi in på banken på Galapagos..finns det något fax till oss? Glädjen var enorm när vi såg dessa meterlånga för det var det ibland, meterlånga fax från mamma och pappa. Lyckan gick inte att beskriva. Jag hittade dom för ett halvår sedan, men all text var borta, ett minne blott. Hur kom jag in på det här..nostalgi antagligen. Jag hade ju tänkt att skriva om gårdagens bravader..som egentligen inte är bravader, "ett litet steg för människan, ett stort steg för mänskligheten" känns det för mig i all fall. Vi tog oss till en informationsträff på Östra sjukhuset, vandrande längs katakomber och korridorer.Ygor vi har nog gått fel..tre minuter i fem, vi lyckades hitta en sköterska...vart är vi? Helt fel visade det sig. Väl framme kom vi in för sent och fick ganska matnyttig information om lite allt möjligt. En skön lite komisk barnmorska pratade om det mesta, alla hade frågor om något. En skön line var - Vad tycker ni är bäst?..ska kvinnan eller mannen ringa när det är dags? Det var en man som frågade..alla små skrattade lite, tyckte lite synd om honom då i den stunden. Alla frågor är bra. Att vara i nästan v 35 kan kännas som Armstrong beskrev,  för mig att ta sig sig från A till B i vissa lägen. Ja nu är det gjort i alla fall, ett moment mindre. Det är ju frivilligt trots allt (:
Jag har nog aldrig kännt mig så otymplig i hela mitt liv som nu, att ta sig upp från soffan kan vara ett Åhhhhhh heeeej. Lite som min farfar när han skulle resa sig, han tog liksom sats och hade en liten startsträcka på några meter, det slutade oftast bra. För mig går det också bra, bara lite kraft som behövs och en man som är förstående och som gärna hjälper till och det har jag. Måste vara intressant för mannen att se sin kvinna förändras totalt under dessa nio månader, humöret som är som en drake, fräääs gråt och skratt.  Om nu drakar gråter och skrattar dvs..fräser gjorde dom nog i alla fall. Kroppen som totalförändras. Symptomen behåller jag för mig själv..haha. För allas intresse så ska vi tvätta idag..haha..få besök av Andrea och hennes barn, vi ska ta hand om dom i några timmar,barnen alltså hihi..Alltid härligt med besök av mina gamla ö-vänner, det händer ganska sällan, men det är inte det som räknas, tiden av kavalité  då vi ses är det som räknas. Jag vet själv hur det var när jag bodde på Brännö, minuterna var planerade in i det minsta detalj..en gång var jag kvar en hel månad utan att åka till stan. Då var jag en riktig ö-bo tyckte jag, lite sport liksom. Femman nordstan var helvetet..nu är det helt okej, kan lätt vandra genom nordstan och andas lätt. Håller mig till en sida fortfarande men kan ändå njuta av titta i affärer. Hoppas på att besöka Bibbie, också en ö-vän som arbetar på regnbågen. Tidsoptimist javisst (:
Insåg att detta inlägget blev långt och rätt från hjärtat, blir liksom bäst då.

Längtar efter dagens första pepparkaka med ost och smör, det är jättegott för er som inte har provat det. Det är ju jul trots allt snart..här i haga är julkänslan redan på en hög nivå, allt gott till er.

The last airbender och att hålla sitt fokus

Så har man sett " The last airbender" en fantastiskt fin film att kunna samverka med jordens element, att hålla balansen i världen. En mycket ung mans öde som ställs på spel då han får prövningar för att bemästra de olika elementen. Jag fullkomligt sögs in i energin av alla dimensioner, 3D, sagan, magin och ord som norra vattenrikets andar...månanden som syrdes av det södra vattenriket, vars styrka var en ung kvinna, prinsessan som höll energin uppe med hjälp av månanden. Detta låter hur flummigt som helst, men ser man filmen så är det hur naturligt som helst, och har man dessutom lite dragning och kunskap om elementen som jord, luft, vatten, och elden, andevärlden så förstår man precis vad dom pratar om. Jag kände en tår falla ner för kinden då avataren, den unge mannen pratade om balansen i världen och då hans folk hade besegrats av eldnationen...kan vara extra hormoner som flödar men det gick liksom långt in i min själ, kanske ett oförglömligt minne någonstans eller en påminnelse av vår tids värld. Hur obalanserad den är och alla krig som pågår. Jag tänkte att det fokus dom hade som kunde styra elementen kunde jag avända som mitt fokus i min förlossning, då skulle det bara säga svisch som min barnmorska sa när barnet kommer ut genom förlossningskanalen, man kan ju alltid hoppas att det blir så. Intentionen finns där att använda det fokuset och den kraften. Tankarna går till förlossning som snart komma skall, kan egentligen ske när som helst. Barnet är färdigutvecklat och göttar sig bara nu inför den dagen som hon behagar komma ut. I morgon har jag bestämt mig för att  vi ska se en profylaxfilm, skriva det där berömda fölossningsbrevet som visst är bra att ha med. Förberedelser till max, man kan ju alltid försöka, ett sätt att hålla sitt fokus. Jag blir så glad att såna här filmer skapas, att det finns plats för magin och fantasin, speciellt i dessa ganska dystra mörka tider som kryper sig inpå huden. November, månaden som gud glömde känns det som, man inväntar bara julens pyssel och NK:s julskyltning, ett sätt att fly det lilla grå, tristessens tid och vetskapen om att mörkret kommer stanna här nu för ett tag..tills mars i alla fall. Tänd mer ljus, se mer bra film, umgås med vänner och familj, bjud in ljuset på alla sätt.

http://www.thelastairbendermovie.com/

Happy birthday och barnvagnsinköp

Tänk att man tycker det är så roligt att fylla år, trots att jag är 36 år så älskar jag att fylla år, få fin frukost på sängen av min kära. Sova räv som ett barn och vakna upp till det och få present. Jag sov hela natten..det var ett himla tjat om mina sömnrubbningar men det är så härligt när jag väl sover bra som  inatt. Dagen blir liksom på ett helt annorlunda sätt, känner sig mer vaken och klar. Efter den fina frukosten på sängen så tog vi oss ut till hjällbo, ett myller av fin frukt och människor från alla världens hörn, som att vara utomlands fast bara tjugo minuter från stan. Vi fick äntligen köpt en barnvagn, sitt och liggdel, babybilstol och en  babybjörn. Den är röd och svart endast använd i fyra månder..alltså vilket kap, vi är så nöjda. Vi räknade ut att vi har sparat ca sex tusen kronor på detta köp,om vi skulle ha köpt allt nytt som det faktiskt nästan är. Begagnat känns rätt och att tillvara på miljön. Som en stor present till oss just idag. Snacka om att gå in i detta med hull och hår, det blirvisst så, jag trodde nog aldrig det. Känns härligt. Jag som troddelänge att jag bara skulle ha en hund och arbeta som polis..haha..faktiskt sant, sen ändrades det vilket är skönt. Ja vad händer annars, bombhot i Nordstan...vad är det för en värld vi lever i..? Vi ska äta middag ute sen ikväll, ha det mysigt och bara njuta. Dricka alkoholfritt..wow det är kul. Jag längtar ihjäl mig efter rött gott vin...känna den där riktiga smaken av gott vin..alkoholfritt i all ära men det kommer aldrig nära såsom ett bra vin från sydafrika tex. Den dagen den lyckan. Nu är det så mörkt ute..verkligen höstkänsla, det är så härligt att få gratulationer från hela världen, känns som man är där lite trots allt. Bästa var nog från våra segelvänner som just hälsade från Robinson cruise island, senare blir det påskön och till sista Tahiti. Jättetråkigt...haha.

Olika resor på olika sätt, fint det med.

Ha en fin fin dag (:

Spatime på hagabadet och andra spatips

Underbart att en morgon kunna gå till hagabadet för att njuta av gratisbad och för dom som hade bokat..i tid..njuta av en ansiktsbehandling eller massage. Jag gick dit för att bada och bara flyta i en timme, så skönt för kroppen, tyngdlösheten, känna sig lätt och vara i en fin miljö en stund. Jag gled in i mina medhavda hagabadet tofflor och morgonrock, musiken och lugnet gjorde att jag lätt skulle kunna somna till och sen vakna upp och kanske till och med ha hamnat på en strand långt bort...karibien kanske..why not? Oj vad härligt, inte trodde jag att det kunde bli så här bra. Nja jag halvsomnade och lyssnade på olika roliga samtal i den varma bassängen. Fick en massa frågor från två kvinnor om hagabadet..jag har ju trots allt jobbat där fast för ca nio år sedan, som massör. Två timmar senare kände jag mig en anigen mer avslappnad och tog mig till deras shop ganska så mör, hittade en lotion med jasmin, unnade mig en sådan inför vintern som komma skall, nästan som Hawaii tänkte jag..vad är en lei handplockad på Hawaii..plumerians doft mot en lotion på hagabadet..ja vars en aningen olika men vad gör man inte..haha. Har drömt in en lei av min vän Bibbie som har en resa dit för att simma med valar och delfiner, som arrangerar en gudinneresa, jag gör mer än  gärna reklam för hennes och Mias resa till Hawaii. http://www.lifepurpose.se/Hawaii.html Gjorde själv den resan  -07 som öppnade upp en massa bra saker i mitt liv, finns att läsa i min blogg. Jag tycker hagabadet är bra för dom som vill njuta av ett lättilgängligt spa mitt i stan, för att bada och ha det skönt. Arken spa är ett snäpp bättre ute på hisingen, med en massa olika rum som ljusterapi, mörkt rum med vattensängar som är uppvärmda, otroligt vacker utsikt över hamninloppet, en rad olika bastu och stilfullt vackert dekorerat i vartenda hörn. Så ja mitt tips är Arken spa, orka ta er med antingen buss eller bil all the way to hising island, skandia hamnen. 

Jag anser nog mig vara en stor livsnjutare som lätt skulle skulle kunna ha detta som arbete, testa olika spa och skriva om det, fotografera och beskriva känslan av det...finns det såna jobb? Hihi...ibland undrar jag om jag föddes i fel land kanske, varför föddes jag ej i söderhavet, någonstans där allt det här finns att uppleva. Det är aldrig för sent, mitt tips njut av livet fullt ut!

 

 

Äpple, clementin och kanel marmelad

Ja kreativiteten flödar en regnig dag som denna..whatelse to do.

Recept på denna goda och enkla marmelad.

4-6 äpplen

3 msk apelsin eller clementinsaft

2 dl vatten

500 gr syltsocker ( finns på hemköp)

Rom eller whisky

Kanel

Koka upp apelsiner eller clemetiner.

Låt detta koka upp så vattnet tar smak. Skala sedan äpplena och låt dom sjuda under lock

i 20 min tillsamams med fruktsaften. Ta grytan från värmen, blanda i syltsocker. Koka upp

kraftigt utan lock i 5-10 min. Obs rör om..det bränner lätt vid. Låt svalna och smaksätt med kanel.

Voilá så har du en god äpplemarmelad smaksatt med apelsin och kanel.

I hälsans järngrepp och morgontimmens guld

I natt sov jag från klockan halv elva till fem på morgonen, måste vara rekord tror jag. Inte för att jag kände ..ohhh nu är jag pigg och utvilad, men hyfsat nöjd med antal sovtimmar. Jag läste en artikel för inte så länge sen om just sömnrubbningar och förstod då att det är helt okej att ta igen sömnen på dagen. Jag är så tacksam för att jag kan göra det. Ja hur mår jag annars då?..känna efter..hmm..fortfarande förkyld, spänner bakom ögonen, hostan sitter som ett järngrepp, stackars Ygor fick lägga sig i soffan i natt för att jag hostar. Insåg att jag faktiskt knaprar i mig fem olika tabletter, varav en är från hälsokosten. Propolis,  för immunförsvaret. Känns som en vågskål att vandra mellan vårt vetenskapliga apotek och till den alternativa hälsokosten, alla har så olika värderingar om vad som är bra och inte bra. Jag får nog gå på min intution där.
Ja idag är det yoga, har ej bestämt mig om det är bra att gå när jag precis har kommit ur mitt halsont, halsfluss. Jag vill ju ej smitta någon och ej dra på mig ännu ett virus från någon envis bacill som bara väntar på att gå till attack...kom igen hon är gravid, hennes immunförsvar är så lågt..till attack!
Inser att denna blog blev väldigt mycket om min hälsa, egots morgontid, hallå tyck synd om mig..haha.
Nu är klockan tio i sju och snart kan man ju äta frukost , planerar redan..mmmm..fattiga riddare som är så gott och en god kopp kaffe. Dagens planer då..storartade som alltid. Fixa profylax DVD från bibblan, se till så alla papper är i sin ordning för vårt fantastiska mammapengs system, good  law of attraction, försäkringskassan positiva järngrepp. Varje vecka får jag ett veckobrev om vilken vecka jag är i, det är bra för att jag lyckas aldrig riktigt komma ihåg det. Igår stod det att mamman har städmani...allt skall vara klart inför förlossningen..som vad jag förstår är om ca sju veckor..jodå det gäller att vara förberedd..som med den omtalade BB-väskan. Städmanin har alltid funnits där, min kärlek tog sig an detta igår efter min panik av alla dammråttor som bara krälade sig fram i alla hörn. Andas Josefne, don´t let panic women come here..haha. Väskan är fortfarande tom, jag har ju trots allt några veckor kvar.

Veckans filmtips " Somewhere" , en film av Sofia Coppola som är en mästerlig regissör, om jag ska drömma in någon jag skulle vilja arbeta med inom film så är det just med henne. Skönheten i bilden, små detaljer av känslor och färger, ljud och inte minst hennes regi. http://www.youtube.com/watch?v=C9n9hP_LtL8

Länge leve kärleken, so happy together...(:

Kära läsare

Idag skriver jag från soffan fast inte klockan fyra på natten utan åtta på kvällen, iförd en vit morgonrock och mina innetofflor. Har precis insett att jag har lätt för att inte hålla tätt..graviditets symptom, man kan antingen skratta eller gråta..jag valde att göra båda..ha ha.  Fick sedan näsblod och blev en aningen varm,  Ygor gick och köpte en pizza och sen kändes det bättre..Vi har kommit hem från det mest fantastiska bröllop någonsin, som i" meet joe black" fast inte att dansa med döden utan livet itself. Min syster Johanna läste ett härligt tal om just den filmen, citat ur den filmen som påminner oss om att följa sitt hjärta, att våga gå sin väg. Dessa citat är mellan Joe black och William parrish samt mellan dottern och William.

" Love is passion, obsession, someone you can't live without. If you don't start with that, what are you going to end up with? Fall head over heels. I say find someone you can love like crazy and who'll love you the same way back. And how do you find him? Forget your head and listen to your heart. I'm not hearing any heart. Run the risk, if you get hurt, you'll come back. Because, the truth is there is no sense living your life without this. To make the journey and not fall deeply in love - well, you haven't lived a life at all. You have to try. Because if you haven't tried, you haven't lived "

"You never know, lightning could strike "

" I want you to sing with rapture and dance like a dervish " jag bara dör när jag hör han säga det, dance like a dervish.....så fin replik och hoppfull.

Själv så hade jag skrivit ner mitt tal och valt ut "äktenskapet" av Kahil Gibran...jag var nr tio i alla tal som skulle hållas...satt som på nålar...nä nu är det väl jag..saken var bara att min faster Lena hann före med denna dikt..ja ja..be cool, alla mina bordsvänner tittade på mig då hon läste upp dikten...men var det inte den du skulle läsa?

- Jodå..sa jag lite käckt..och låtsade vara cool..ha ha..jag improviserade ihop ett tal som jag blev nöjd med, alla tittade på mig som om jag faktiskt hade planerat detta..i slutet så nämnde jag just detta med dikten, skål för deras äktenskap och för dikten som redan blev läst..hahhaahaha..ahhhhh vad skönt jag kunde slappna av.

Dags för tårta och vals, jag och Ygor dansade till och med några hyfsat rörliga danser...sen var klockan elva..ja god natt och tack för mig, jag och syster Johanna gled upp från festens rytmer och baren som skulle öppna. Mitt halsont och nio dagars förkylning plus känslan av att vara höggrravid gjorde sig påmind..vila är bra Josefine.

Nattens rytmer och orkester hördes högt och tydligt vi bodde nämligen precis ovanför, mitt sista vakna minne är jag och Ygor ätandes vindruvor,   jag drack roibos te och Ygor pratade om nattens bravader. Jag vaknade sedan kl 09:00 gick ner i pyjamas och innetofflor, drack kaffe med  Cecilia som var en tapper heroinna, barnvakt  åt Alice,  Inas och Oskars dotter, Anna och deras lilla son var också vakna, vi njöt av morgontimmarnas tystnad, ostsmörgås och olika livserfarenheter. Därefter var det brunch på slottet, många tunga ögonlock och svajjiga röster..tack och adjö för oss, sen bar det hemåt.

I morgon blir det vårdcentralen, vila och åter vila. Mycket vätska och en och en annan blog..ha ha.

Gud vad härligt att skriva igen, tidig kväll med Indiana Jones, rörliga bilder på en 42 tums TV är inte dumt.

Försöker att få bilderna så där snyggt inlagt i texten..men det fungerar ej...any ideas?

Kika gärna på nya bilder på bildspelet längst ner!

                                               Stickat på en höstmarknad som såg så fin ut

Tack och hej leverpastej

Ina innan bröllopet

Happy togeteher..lalallala

Ina i spegelbild

Längst,  lång och den lilla dvärgen..ha ha

Inspiration of India

http://indiska.com/default.asp?e=interior

Kahlil Gibran on Marriage

Kahlil Gibran on Marriage

Lapsang tea, sones and Kahil Gibran

Another early morning with tea and all around the world thoughts hat make me stay awake..my cold and my pregnacy is reminding me of life itself. I am alive indeed, in the now. Cannot be anywhere else, that is good. The tea is so good for my throat, like cotton, swimming in a warm ocean or on clouds. As I mentioned before we will go and attend my sisters and her soon husbands wedding at an old place, Nääs slott. Ina and Oskar will get married, the stress and final countdown is on the top, two days left..I am preparing myself for a speach, I will read out loud from the book of Kahil Gibran, a great poet with geat wisdom words. About the marriage itself. Ygor is sleeping like a child, recovering himself from a cold as well and his backpain. It is like working in shift, when he is tired I am awake, could be the jetlag from Brasil as well. Somehow in my blog there is always a tone of travelling..don´t understand why..haha. Well it is normal I beleive when you have been home for almoost two years and the winter is aproaching. Maya love you will enter the world of freeeeezing cold and a wind from he north. Poor her, hope this winter will not be as cold as the last one. http://www1.vastsverige.com/templates/product____2173.aspx?prodId=63427

That was all for now my friends, bon voyage wherever you are...

Klockan är 02:50...och jag ligger vaken om natten..gamla reseminnen dyker upp

 Gamla resminnen...som får mig att vilja skriva

Tänk vad spännande att uppleva natten, alla nya ljud, nu vet jag vad det är som låter samma tid, samma bildörr som stängs..tidningsbudet. Det är också ett jobb. Regnet öser ner, jag dricker ett glas mjölk i hopp om att kunna falla till sömns igen..haha. Många goda ideér faller på plats, tror alla stora skapare får sina ideér på natten, man måste liksom vara totalfokuserad då dom kommer. Min terapi är just bloggen, det är det som är mitt fokus, att få skriva av mig och inspirera. Fötterna är alltid lika varma och mitt halsont blir inte bättre. Kom på att man kan faktiskt ha en blogg utan att resa, alla har ju sina olika resor i olika faser, detta är min, vår resa. Jag har rest i ca 15 år och tänker ofta tillbaka på alla galna händelser som jag har har genomlevt, och klarat mig. Allt från att ha liftat från Mexiko till Guatemala med en väninna. Vi ville ju bara spara pengarna..de få som fanns kvar. Samma resa i Mexiko ja då tar vi hand om en äldre mans båt i puellrto Vallarta, upplever mitt första båtliv, VHF radio på morgonen, alla hjälpsamma människor. Vi kunde ha seglat till söderhavet, vi gjorde inte det utan vi mönstrade på en ombyggd fiskebåt längs kusten på väg till Costa Rica. Två veckor av hav och en smågalen kapten som knaprade tabletter gjorde att jag sa en dag - Malin nu går vi av annars kommer vi inte att få det så bra. Mycket riktigt så var det så, vi gick av i rätt tidpunkt i the middle of nowhere i Mexiko, men vi var lika glada för det. Vi fick ju se kusten och delfiner. Ja eller i Costa Rica när jag och min syster Johanna liftade med bandidos...in vino veritas..Josefine nu har jag fixat skjuts till oss..eller när vi åkte med en gammal båt med last som bestod utav kor och mat.. från Ecuadors kust till Galapagos..fyra dagars resa i en lastbåt, samt sovandes i tält. Allt det där kan jag sakna men se tillbaka till med ett leende och tänka, gud vad nce att jag har gjort allt det där. Ångrar ingenting, är dock glad att skyddsänglarna har varit med mig. Mina resor på senare tid som Ygors och mina segelresor är också underbara, inte lika galna vilket är ganska skönt, lika mycket frihet och upplevelser på ett mer tryggt sätt.

Kanske blir man vuxen dårå...Jaha nu är klockan 03:07...nu kan jag nog sova igen, hoppas jag..

tack för mig...zzzzzzzzzzzz

Min resa till valar och delfiner, mina drömmars väg

Hawaii Big Island 2007



Det hela började med att jag bokade en resa till Hawaii 2007 utan att veta att kursen skulle vara i februari. Jag ”råkade” komma med på kursen..då jag ändå skulle vara där. Vi träffades i ett jättevackert hus i Kealakekua Bay på Big Island. Tre dagar flöt på utan en glimt av delfinerna, ja det är bara att släppa. Vi hade varit vid two steps och letat efter dom, när vi kom tillbaka till vår bay så var dom där. Jag blev medtagen av Mia i vattnet, ganska så stora vågor att ta sig igenom, trots detta var jag i. Ljudet av delfinerna, vattnet, min puls steg en aning. Jag var i samma vatten som the angels of the Sea, vi snorklade oss fram till delfinerna. Hela den uppenbarelsen av delfinerna, glädjen, djupet, oändligheten fick mig att bara släppa taget och jag grät. Detta som jag hade längtat efter i ca 10 år var nu sant, jag var där. Känslan var så stark att jag inte visste vart jag skulle ta vägen, bara att vara i det, inte tänka, utan känna. Jag öppnade mitt hjärta..





Samma dag så skulle vi ut med båten för att se efter valar med China Mike vår guide. Vi lämnade land och fick en härlig start av Mike, vi bad och tackade för allting, han gjorde en ceremoni. En bit ut anade vi valarna. Efter en tid så närmade vi oss två valar, ett kärlekspar, hannen sjöng för honan. Mike erbjöd oss att gå i vattnet, att simma med dom. Jag hade aldrig kunnat tro detta, att se dom så nära. Jag var bönhörd, gruppen var bönhörd. Min rädsla för djupt vatten hade släppt. Jag gled i havet, ett oändligt djup av universums vackra varelser som väntade där nere. Ur djupet stiger valen upp, långsamt, ljudet av hannen, jag var som i trance. Jag tog tag i Mike vår guide, du behöver inte vara rädd sa han. Tiden stannade, rummet försvann, jag grät, att få vara med om detta är mitt livs största dröm. Honan steg samtidigt upp till ytan, jag såg in i valens öga, så stort att det inte går att förklara med ord, det måste upplevas. Om jag någon gång skulle möta gud och få en uppenbarelse så var det då jag mötte valarna. Efter detta möte så har mitt perspektiv ändrats av livet och en stor tacksamhet till allt levande.

Detta var en början till min val och delfinväg, till allt levande i havet och att följa min dröm.

 Bilderna är tagna på Big Island  Hawaii 2007                Inspirerande musik och en videolänk

Dominikanska republiken 2008

  http://www.youtube.com/watch?v=HM236KQaHnw 

Mr Jekyll and mr hyde

Efter ca tre veckor av funderingar och tagit sats så skriver jag nu mitt första inlägg i min blogg. Tack vare Nanna, min vän som precis blivit mor så har jag fått igång en blogg. Jag är nu i vecka 33 och hormonerna spökar så det förslår. I natt va nog värst, en gravids bekännelser, gråt, svettningar, värmepåslag och öppet
fönster, trots -1 minusgrad....kallt...nej..herregud jag dör av värme. Stackars Ygor..inatt fick han se en mycket gravid kvinna..som behövde mycket stöd. Precis just då ville jag vara i v 39...Maya kom ut till oss, till världen. Nu idag är ja på den ljusa sidan och kan se dörren till ljuset, Mr Jekyll har gått och lagt sig, får sen när han dyker upp nästa gång. Min förlossnigsväska finns, ej packad..syster Johanna sa att nej den packade jag dagen innan, så ni förstår läget, snacka om stress och att vara praktisk. Visst försegår de en massa tankar och förberedelser i mindet och i själen. Helt naturligt. Att boa in oss, att se till att allt finns, det liksom bara kommer naturligt. Sållandet av allting, vad är viktigt just nu. Dagens praktiska detaljer, köpa ballerinaskor på Hm, gärna online..haha. Räkningar, logistik inför bröllopet i helgen. Vi ska ju på min systers bröllop på Nääs slott, ska bli så lyxigt, bo i ett 1800-tals rum i vitt och blått, avnjuta en underbar natur och inte minst ett hejdundrande bröllop.

Välkomna att skriva inlägg, kommentarer, tips och bara säga hej. Som sagt bloggen är under utveckling, mer bilder och upplägg kommer inom kort.

Varma (hormon) hälsningar, Josefine