Lördag morgon och vi vaknade dagistid..kl 06:30..ja det är bara att gå upp, det som är positivt är att man får mycket gjort. tre dagar kvar tills vi åker till Brasilien..känns overkligt men underbart. Få bada, vara närvarande med min och Ygors familj. Läsa dom där tidnigarna som jag har liggandes, läsa min bok " Vackraste händer i Delhi". Hinna söka jobb, ligga i hängmattan, bara vara.. Snöstormen viner utanför, ska visst bli 1 dm snö. Jag giklar ändå snö och julstämningen..att få pyssla och visa Maya våra traditioner. Häromdagen var det lucia på Mayas dagis, alla stressade dit, skynda skynda..på med 4 lager kläder under lucialinnet, saknade av Ygor, pappa..alla andra som var två. Då tänkte jag, så här är det för ensamstående. Men han finns där i våra hjärtan, i tanken hela tiden. Snart ses vi igen, nästa vecka. Maya satt i alla fall stilla på den lilla bänken, minst av alla..som alltid. Inte jämföra, den tanken finns där ändå. Så är det bara. Men hon var glad och alla sjöng med så gott de kunde. Kanske undrade alla barnen trots allt..vad är detta..varför..eller så är dom bara i nuet och i stunde, omgivna av alla omhuldande föräldrar som vill så väl. Någon grät, fick nog..hihi.
Nu verkar det som det kommer ljus..och ännu mera snö. Ut och den sista pulkan tror jag, för sen försvinner den nog.
Nästa gång kommer ett inlägg från ett hett Brasilien...Tchau..
Helt själv. Maya somnade sött i hängmattan. Det är det som är grejen, hängmatta och att sjunga. Som alla urinvånare gör, tätt ihop och myggorna surrar stilla runt barnet. Inser hur skönt vi har det och hur tacksam jag är. Fantastiskt att ha en familj till i ett annat land. Maya trivs så bra här, hon bara springer runt, äter mango i enbart blöja. Inge förkylningar, ingen feber. Lekandes, badar och äter farmors goda Brasilianska mat. Så härligt att få lagad mat, ta emot...mmmm. Som jag längtat. Läsa min härliga bok " De vackraste händerna i Delhi", se film, hinna skriva och fotografera. Solen som ger energi, stillheten och att få vara med min familj är härligt. Gud vad gott det ser ut med choklad...måste nog hämta en. Gillar filmen skarpt, vill bo så, äta så, se ut så..hihi. Kanske föddes jag i fel land, fel epok. Det är lätt att komma in i en annan del av världen, att bli förförd av ckoklad från Frankrike, att köpa vackra sommarklänningar i Brasilien..som jag med lätthet använder. Bossanova och caipirinha...alla goda ting. 
