Tacksamhet

Inser nu att mitt bloggande inte är lika frekvent...kan vara att Maya blir större och kräver mer uppmärksamhet och att jag nu är ensam hemma med henne. Det är en sån lärande tid nu med henne, varje dag händer det något nytt i hennes utveckling. Mamma och pappahjärtat blir allt större och mer stolt på något sätt. Titta en liten tand som skymtar..tänk att att en sån liten sak kan vara så stort för en förälder. Skratt, gråt, vardagsbestyr, blöjor, ickeglamour, trötthet och en massa annat som jag kan skriva om. Trots allt heter ju denna blog " Newmomslife". Den startades snart för ett år sen. Mina sömnlösa nätter som varje natt såg likadana ut, kikandet genom fönstret, endast en stackars brevbärare som egentligen bara ville sova..men som varje natt delade ut våra brev. Funderingar över livet, tiden som skulle komma, som mamma. Ja mycket har hänt sen dess. Vilken utveckling för oss som föräldrar och för Maya. Nu inser jag som gräsänka i 3 veckor att man klarar mer än man tror. Allt handlar om inställning, planering och vila. Idag såg jag programmet om cancersjuka barn...mammahjärtat fällde många tårar...när jag inser att det lika gärna kunde varit vårt barn som låg där. Starka själar som visar oss vägen, barn som går först. Jag tänker på den tiden vi hade fått Maya och den tiden som vi var på Neonatal, samhörigheten, ensamheten, känslorna och hoppet att allt skall bli bra. Våra delade tankar med andra föräldrar, våra lika upplevelser. Jag såg föräldrarnas blickar som visade mod men som innerst inne vara så sköra, som man är i en sån situation. Jag har lovat mig själv att se de små sakerna i livet nu, tycker jag blivit bättre på det. I veckan vid det mest trafikerade övergångsstället vid centralen i Göteborg så såg jag en liten duva som åt ris, jag stannade upp...en man från kanske Iran med sin dotter stod där, dom berättade att dom i en vecka hade åkt till samma ställe och matat fågeln...så fint. Jag blev så berörd, mitt i detta stressade samhälle så åker pappan in med sin 11-åriga dotter och matar en duva. Jag kände att det finns hopp för mänskligheten. Seaner i veckan fikade jag med en vän, vi upptäckte ett nytt fik som var som att komma till Provence. I allt detta stora vackra så ser jag en liten mus som springer över marken. Jag blir så glad och att vi såg den. Det lilla i det stora.

Ta vara på på varandra som en vän sa (:

Loppissjälens julafton

Nu idag var vi på en loppmarknad på Heden, stor som en fotbollsplan...gud jag kan lätt hitta en massa saker. Vi hittade faktiskt bara sånt som vi behövde till Maya..förutom de tre underbara kopparna...som jag bara var tvungen att köpa. Tre st för tjugo kronor. Jag tror nog att det nästan är det roligaste som finns att hitta bra saker för en billig peng. Dessutom finner man alltid lite vintagevibbar över dom med. Här är lite utav det vi köpte idag. Maya hänge med i babybjörnen, sa inte ett ljud, kvittrade till när en hund gick förbi...händerna på henne snurrar runt...oiiii..oiiii låter hon. Jag tänker att vissa som ej har barn tycker sånt här är så fånigt att läsa..men det blir så här för nästan alla som får barn. Man blir liksom lite uppslukad och gläds åt det lilla i vardagen. Nu när Maya sover sitt eftermiddagssov efter en bajs som heter duga..upptillryggenbajs som jag vaknade upp till. Yrvaken satte jag på barnautopiloten, bara att byta. Ygor var lika trött han. Utanför ljuder lätet av klingande ölpåsar och folk som är klädda lite likadant, hipsters så det förslår. Way Out West överallt. En tanke på den tiden då jag själv åkte på festival. Sen behöver man inte vara 25 år för att gå på festival men medelåldern är det tror jag, på denna festivalen i alla fall. Musik är ju kul, det handlar väl om fas i livet och musikintresse. Vad är en musikfestival med artister som Prince när man kan sitta i soffan och kolla på " Mitt Afrika"..haha. Skojar lite förstås. Fast filmen är ju bra! Nu dricker jag nöjt ur min vackra gamla kopp...koppfetischist som jag är. Just idag är jag så nöjd att bo här i mitt i haga, känna stadssorlet, sommarljuden, värmen som kom tillbaka och kika på alla olika sorters människor som går här utanför.

Sommaren i mitt hjärta

Sköna sommar, alla ljuvliga ljumma kvällar, enkelheten i att sitta ute och äta. Njuta, dricka vin, lukten av blommor, folksorl på alla håll och kanter. Känna doften av havet, sanden under tårna, ljumma klippor. Nu hade vi återigen en underbar vistelse på vårt somriga sköna Rossö. Familjen samlas, känslor hit och dit, tankar, allas olika faser, goda middagar, skratt gråt och goda kakor...som jag bara älskar att baka. Livsnjutare som jag är. Som min pappa sa, Jo du Josefine du skulle ha ett jobb som delfinvakt på någon vacker ö med sol och värme..hmm inte ett så dumt förslag..haha. Just för att jag egentligen innerst inne bara vill allt det där som bidrar till att alla sinnen är på topp. Helgens absolut bästa var nog det första badet vid långebrygga, + 23 grader varmt och bastun så klart. Lukten av vedeldad bastu, björkriset som användes, det kalla badet mellan varven. Sen hann vi med en första båttur bara jag Ygor och Maya inne i rossös lilla fjord. Vackert.

Känner mig så glad för min familj och för att ha så mycket roliga saker att hitta på under min mammaledighet.


Viva o verão

Sunday lovely sunday

Det är Söndag morgon och jag fick en känsla av glädje igen..då Maya vaknade glad och Ygor upptäckte att Maya hade bajsat, lustigt hur en bebis kan vara så glad över att ha bajsat..haha. Fortfarande i morgonrock och alla barnleksaker bara dräller överallt, Tv 4:s morgonprogram står i bakgrunden och jag känner en sån skön känsla av ro i kroppen. Trots att det är sommar och man "borde" vara vid havet då vi har en sommar på ca tre månader. Det jag har upptäckt är att det inte är helt lätt att bara dra iväg med en bebis till havet och sola och bada. Så mycket saker att ta med...att tänka på..vara två då jag ska bada. Ja det krävs lite planering och så har jag en man som är ganska trött på hav och bad..haha om det inte är västindien förstås. Ja här nöjer man sig med sisjön + 21 grader och en massa barnfamiljer. Igår åkte jag och min bror plus familj dit och gud så skönt det var att hoppa i. Jag längtar till enkelheten att bara få bada en massa gånger om dagen. Jaja..den tiden kommer nog igen. Fick även en sån längtan till att snorkla, äventyret, valar delfiner... Nu skall jag snart tänka ut hur dagen ska se ut, hur att ta vara på den. Inte längta så mycket, vara i nuet och njuta. Life is Gooooooood!

Sköna sommar...mot sydliga breddgrader.

Sitter nu uppkrupen i soffan med min käresta, fläkten blåser på och jag njuter av den stilla stund som uppkommer nästan enbart på kvällen. Det är då jag hinner reflektera och skriva mail. Jag har packat tänkte säga ryggsäcken..men om det bara var det, nuförtiden med en liten bebis så inser jag hur mycket saker som måste med. Jag som ej har bil åker mycket tåg, vilket i och för sig är både skönt lugnt och miljövänligt..men visst önskar jag att vi hade en bil. Körkort med..haha. Varför jag skriver om allt det här är att jag och Maya ska till Skåne, Lomma och Österlen, kanske en sväng till Köpenhamn när Ygor kommer ner. Jag har inte skrivit på länge, det händer nog för mycket, sommaren är så där en ca tre månader, toppen av sommaren är ju nu i Juli. Det är då som allt ska hända, är det inte Gothia Cup så är det något annat, inte negativt utan det är ju så. Vår sommar är ju så kort och intensiv. Redan nu var det REA på sommarkläderna...hjälp..snart kommer hösten tänker alla. Hösten är fin, älskar att få ta på mig mina stallskor..mina fina snörskor och höga Odd Molly strumpor till. Sen får det gärna bli April och vår! Men det är ju inte så. Sommaren hitills har varit skön och social, Rossö var underbart, intensivt , arbetsamt på ett positivt sätt i form av en bastu som nu finns där. Dock bara ett bad...jag kom liksom aldrig iväg. Ygor har och arbetar hela sommaren, så vi får väl åka dit igen snart då han är mer ledig. Mitt i allt detta resande och flängande så läste jag om bombattacken i Norge, tankarna och livet stannar upp då, reflektion och betänksamhet. Så nära..ibland önskar jag att vår värld såg annorlunda ut. Att de barn som föds nu fick en mer fredlig jord att vandra på. Det kommer alltid att ske sorgliga saker, helt plötsligt stannar tillvaron upp, tror vi ska ta tillvara mer på de vi har omkring oss. Våra nära och kära alltså, vårt liv. Lyssnade på ett fint P1 sommarpratarna program för två dagar sedan, om en kvinna som förlorat sin man i sjukdom, jag låg och tittade upp på ett träd som svajade, lyssnade noga och insåg hur skört allt är. Nu skriver jag om sköna skåne nästa gång.

Bilden är från Österlen.

En god morgon

Klockan 07:00 var jag uppe och bakade scones, monterade upp mitt nya kakfat som jag fick av min kära mor. Maya satt så lugnt och fint på golvet. Just då i den stunden känns allt som en mycket god morgon. Solen skiner och hade vi bott vid havet så hade vi nog tagit ett morgonbad..eller jag åtminstonde jag..haha. Jag tänker mycket på boende nu, hur vill vi bo, hur vill vi att Maya ska växa upp. Jaja den dagen kommer då vi vet, nu får vi njuta av det som är.

Rosor och åter rosor

Vi tog oss till trädgårdsföreningen och var mitt i rosmekkat, allas rosälskande mekka. Jag gick lös med kameran så klart. Jag tror nog att det är min favoritblomma, så många olika sorter och doftar så gott. Ibland tror jag att jag är född några si sådär 100 år för sent. Den romantiker som bor inom mig får blomma ut när jag är i såna här miljöer. Gammaldags, lite old style. En dag vill jag ha ett hus, eller som man ska säga om man vill drömma in något, vad kul det ska bli när vi bor i ett vackert hus med mycket ljus, och en massa rosor omkring i trädgården, plus stockrosor. Tiden på österlen stillade mitt rosbegär, vi har faktiskt några här med på vår gård. Jag tror att alla någonstans inombords vill bo i naturen, naturlig miljö. När jag var på Brännö hos min vän Andrea och familj då kände jag stillheten igen, tystnaden, att få sitta i en hammock och bara vara. Dricka en kopp kaffe och höra ljudet av vinden, fåglarna och uppleva lugnet. Träden som svajade. Jag bodde ju faktiskt så i fyra år. Längtar tillbaka till naturen. Det är bra att känna efter, ta sig tid att inse vad det är man vill.

Nu skall jag ta mig tid till min kära familj (: