Sköna sommar...mot sydliga breddgrader.

Sitter nu uppkrupen i soffan med min käresta, fläkten blåser på och jag njuter av den stilla stund som uppkommer nästan enbart på kvällen. Det är då jag hinner reflektera och skriva mail. Jag har packat tänkte säga ryggsäcken..men om det bara var det, nuförtiden med en liten bebis så inser jag hur mycket saker som måste med. Jag som ej har bil åker mycket tåg, vilket i och för sig är både skönt lugnt och miljövänligt..men visst önskar jag att vi hade en bil. Körkort med..haha. Varför jag skriver om allt det här är att jag och Maya ska till Skåne, Lomma och Österlen, kanske en sväng till Köpenhamn när Ygor kommer ner. Jag har inte skrivit på länge, det händer nog för mycket, sommaren är så där en ca tre månader, toppen av sommaren är ju nu i Juli. Det är då som allt ska hända, är det inte Gothia Cup så är det något annat, inte negativt utan det är ju så. Vår sommar är ju så kort och intensiv. Redan nu var det REA på sommarkläderna...hjälp..snart kommer hösten tänker alla. Hösten är fin, älskar att få ta på mig mina stallskor..mina fina snörskor och höga Odd Molly strumpor till. Sen får det gärna bli April och vår! Men det är ju inte så. Sommaren hitills har varit skön och social, Rossö var underbart, intensivt , arbetsamt på ett positivt sätt i form av en bastu som nu finns där. Dock bara ett bad...jag kom liksom aldrig iväg. Ygor har och arbetar hela sommaren, så vi får väl åka dit igen snart då han är mer ledig. Mitt i allt detta resande och flängande så läste jag om bombattacken i Norge, tankarna och livet stannar upp då, reflektion och betänksamhet. Så nära..ibland önskar jag att vår värld såg annorlunda ut. Att de barn som föds nu fick en mer fredlig jord att vandra på. Det kommer alltid att ske sorgliga saker, helt plötsligt stannar tillvaron upp, tror vi ska ta tillvara mer på de vi har omkring oss. Våra nära och kära alltså, vårt liv. Lyssnade på ett fint P1 sommarpratarna program för två dagar sedan, om en kvinna som förlorat sin man i sjukdom, jag låg och tittade upp på ett träd som svajade, lyssnade noga och insåg hur skört allt är. Nu skriver jag om sköna skåne nästa gång.

Bilden är från Österlen.