torsdag 30 juni 2011

Ö-liv och livet i stort







Jag har alltid dragits till öar, det har även varit naturligt sedan barnsben att vara på en ö. Vi har växt upp med Rossö, gamla faster Evas hus som då var gult, nu är det rött. Jag minns min tid på Brännö, kändes så speciellt och som i en annan värld. En gång stannade jag en hel månad på Brännö och hade ingen som helst längtan till staden. Jag tror att alla som bor på en ö har en slags eremitkänsla, havet runt om en, det karga det frodiga, alla årstiderna som är så närvarande. Var tid har sin charm, då behövde jag nog en tid av reflektion, ett mer alternativt sätt att leva, känna utmaningen att bo ute till havs. Jag kan ofta sakna lukten av havet, vinden, horisonten. Lätheten att ta ett dopp i havet. Däremot saknar jag inte spårvagnen för fem öre...det var liksom det som övervägde att flytta till fastlandet igen. Nu häromdagen så var jag Maya och Kim på Björkö i Norra skärgården. En ny vy, nya vindar, nya människor. Jag strosade omkring själv ett tag då Kim var på behandling, satte mig på cafét och mötte givetvis Storfiskarn Sune som berättade om gamla tider och nutidens fiske som är kontrollerat, så var det inte förr. Han såg sådär vindbiten ut, berättade om generationernas förfall, att allt var bättre förr. Efter en stund kommer öns original som Sune sa, dom kan du filma tyckte han. Det roliga var att jag tänkte på dokumentation det första jag gjorde vid deras närvaro. Det är bra att det finns en plats för alla människor, att alla kan få vara olika. Samtalet kretsade kring gräsklippare och andra tekniska detaljer..en skön dialog uppstod med en skön dialekt. Jag satt och iaktog dom och tänkte att här får dom vara precis som dom är, i stan pratar man om andra saker, på ett annat sätt. Vi åkte en timma från stan och fick en härlig stund med människor som man antagligen aldrig skulle mött annars, aldrig sett i staden av myller. Jag tycker så mycket om när såna här stunder uppstår. Tog även mitt första dopp i havet, vinden var ganska stark, kände lukten av tång. Kände mig levande.

söndag 19 juni 2011

Saker som förgyller vardagen..då det regnar..och regnar

Världens längsta dag, Söndag. Det känns så idag i alla fall. Det kryper i kroppen, vill ut, vill ha sol vill bada, tillgänglighet till havet, snabbt och lätt. Vart är den varma sommaren? Jag köpte till och med en vår/höst jacka alá marin style fast lång. Då kändes det helt plötsligt som det var på väg att bli höst. Nu till veckan åker vi upp till Rossö, ska bli skönt. Mjölktåget till Överby, 2 1/2 timma att hitta på något med Maya. Där uppe får jag alltid en sommarkänsla trots vädret, sommarlukt, sommarblommor..ja allt som man vill ha som gör att känslan infinner sig. Det enda som får mig att känna den där känslan är alla måsar som skriker. Tittar jag ut genom fönstret så blir jag alldels deppig, folk i mörka kläder..paraply och regn. Jag blir oerhört påverkad av vädret och kan bli så rastlös av att vara inne..jag förstår alla mamma och pappalediga som trots skurar drar ut sina stackars barn, instängda under ett plastskynke, endast deras små ögon kikar fram. Jodo ut ska man. Har också observerat och förstått en sak, att  som småbarnsförälder prata i telefon när man är ute och går  med barnet i vagnen, då ringer alla samtal. Först tänkte jag, nämen gud varför ska dom ringa när dom är med sitt barn..hmm..jo för att det är den enda tiden du som förälder kan koncentrera dig på ett samtal, till och med komma ihåg vad du sa...haha.
Ananaskakan blev väldigt god, superlätt att baka. Endast en sockerkakssmet och i med all ananas, vips så är den klar. Hmm..nudå vad skall jag göra nu, Maya har somnat, det är totaltyst i vårt hem för en gång skull. Kanske inte göra något alls, det är en utmaning det med.

lördag 18 juni 2011

Berg och dalbana

Jag sitter i soffan nu inbäddad i morgonrock och tänker..kan man gå klädd så här kl fem på dagen..haha..jodå när det regnar så kan man det,att gå in i ett ide på nåt sätt. Man kan säkert gå klädd så här när det är sol med, men då vill man oftast gå ut. Trött är mitt mantra den senaste månaden...hormonerna upp och ner, värderna likaså..jag hoppas en dag kunna vara helt i balans utan att äta medicin för det. I och med att denna blogg är en reflektion av livet, mitt liv, så skriver jag om hur det är att vara mor, känslor och tankar. Tålamodet har inte varit på topp då tröttheten träder in, men efter att ha pratat med mina systrar som vet efter en sju åtta månader som mamma, att ej ha sovit en hel natt, så vet jag att det jag upplever är alldeles normalt. Nu i och för sig så sover jag ju bra, men man vaknar ju ändå..Nu vill jag inte att det ska bli ett tråkigt inlägg och negativt, bara en reflektion av mig själv mitt i livet. Idag hade jag en egen tid i ca tre timmar, jag nästan sprang runt i en massa olika affärer, jag ville egentligen bara sova..eller inta en stilla tystnad på ett meditationscenter, men på något sätt var det skönt att bara gå själv och få vara Josefine. Tid är något som jag uppskattar mycket nu, att ta vara på tiden. Både med min familj och med mig själv. Jag vill ju vara en glad pigg person inte bara mamma utan som person i helhet. Konkret lösning på detta är ju så klart sömn, få bukt på hormonerna, inte ha inflammation i min vänstra handled..börja träna och gå på meditation igen. Bada i havet, andas skratta mycket och äta god mat och gå på massage. Pyssla är också en bra sak att göra, vara kreativ. Jag har ju gjort en liten fin ask i alla fall, skall hitta fler burkar av olika slag, roliga saker att klistra på, måla. Ibland önskar jag mig ett eget litet ljust rum, en liten atelje med alla romantiska inslag som förgyller rummet, musik och gott kaffe. Det ska jag drömma in. En större lägenehet helt enkelt. Nu dricker jag en god öl, New Castle Brown Ale med lite ost och korv till...riktigt gott. jag är ju numera en carnivore efter femton år som vegetarian. En helt ny värld har öppnats. Regnet strilar ner och alla väntar på sommarvärmen..svensk sommar. Snart åker vi till Rossö, sköna familjedagar med en massa mys, bad och midosmmarafton.

God afton till alla som läser (:

torsdag 9 juni 2011

Andrum och decoupage

Nu har vi varit hemma en vecka och landat. Jag insåg hur mycket mer tid jag hade att skriva i Brasilien då Ygors mor tog sig an Maya och jag fick läs och pooltid. Bortskämd med andra ord. Lagad mat och tvätt som bara var nystruken och det enda vi behövde göra var att ta hand om Maya. Nu här hemma kom vi snabbt in i mönster igen av alla dessa slag. Hemköp, läkartid, Levaxin hormoner upp och ner. Dagisplats för Maya, vad händer framöver för oss i höst, hur många fler dagar för mammaledighet. Ja så det är bara att dyka ner in i verkligheten, vardag som för en tillbaka till jorden,  vi dimper snabbt ner från stora saftiga mangos och papaya till konkret vardag i ett nafs. Maya har börjat utvecklas till en liten person med stort temperament, utmaingar, andas och se hennes utveckling och skratt däremellan. Min nya hobby mellan blöjbyte, Mayas sovtider, amning, nya matrutiuner är Decoupage. Har provat mig fram under kvällstid och känner att kreativiteten lossnar. Riktigt roligt. Ibland känner jag mig som en rutinrobot när dagen är över..haha. Idag har jag gått på autopilot då Maya har gnällt och skritkit sen halvåtta på morgonen fram tills nu klockan nio på kvällen. Det är bara att andas och se att det är så idag, som när man själv har en dålig dag. Fint Brännöbesök av Andrea och Katta, två fina vänner. Konfekttårta och cashasa från Brasilien och brasilianskt kaffe så klart...mmmm. I helgen åker vi till Rossö, andas frisk naturluft och hoppas på ett havsbad. Vakna upp och ta en kopp kaffe på verandan, ta på sig rossökoftan som alla använder..som blev kvarglömd på ett berg i flera månader men som fortfarande är är behållen, där snackar vi kvalité på hög nivå. Grilla, gå rundan till rossö hamn, köpa en glass...ja bara allt vad sommar innebär.

Sol till er alla !