Fin vårbukett

Ibland eller ganska ofta så fyndar jag....tänkte innan att en dag skulle jag nog lämna plånboken hemma. När Maya sover så brukar jag kika i affärer, idag blev det en mängd affärer jag aldrig har beskökt innan. Denna fina vårbukett i papp hittade jag på  24,  Aschebergsgatan En fin interiöraffär som hade rea så klart...(:
Billig, oerhört fin och praktisk. Den dör aldrig..bara en sån sak.

Fredagkväll och helyllemamman tog fart igen

Kände mig återigen som en helyllemorsa när jag idag bakade morotsbullar och jordärtskockssoppa...så gott och det känns så bra att ge min familj god mat. Ygor står ju annars för det mesta för maten här..och jag äter gladeligen av hans goda mat. Maya har börjat förskolan och trivs som fisken i vattnet, mycket nya intryck och småvänner som går omkring. Hon kämpar med sina små steg och vill också gå ser vi. Det finns en liten kille vid namn Olle som mer än gärna pussar henne..så gulligt. Hon förstår nog inte riktigt grejen utan tittar mest på honom och undrar..vad gör du? Det är en utmanande känsla hos föräldrarna med att gå upp "tidigt" tycker vi..haha..klockan sju. Vi har ju annars sovtit till klockan nio och tagit en långsam frukost. Men samtidigt är det bra att komma igång, bli en "vanlig" människa igen med normala tider. På Torsdag, då vet jag för första gången hur det känns att lämna Maya. Efter 1 år och nästan 4 månader lämna vår lilla plutt till andra personer...alla pratar om hur ledsen man blir. Speciellt om barnet blir ledsen. Men bortsett från denna känsla så ser jag fram emot att kunna få vara själv lite, söka jobb i lugn och ro. Kunna städa rent utan att vara orolig för att Maya ska hitta på något utan att jag ser det..Få sitta och dricka en kaffe i lugnan ro. Eller tänk att kunna läsa en bok eller en tidning utan att bli störd..okej mycket egotänk men normalt, att vilja få tillbaka sina rutiner och få vara i sitt egna igen. Ygor åker snart till Brasilien igen, en månad nästan som gräsänka. Hoppas tiden går fort...(:

Nu väntar en rengöring i badkaret då Maya bajsade..igen för 4:e gången..

Känslan av att hitta en bra bok..

Ibland händer bara att när man är inne i bokaffären så ser man en bok och vet att det är just den här boken jag ska läsa. Alef heter boken, skriven Paulo Coelho. Den handlar just om sökandet, det jag allt bär med mig. Som många bär med sig. Resan inom sig själv och utåt. Förändringens tid och att hitta svar hos sig själv. Vart är jag på väg och varför. Jag har precis börjat läsa den och känner direkt  att denna boken kommer ge mig perspektiv och inse att det är fler än jag som undrar vart dom är på väg.

- Although sometimes, we need to be strangers to ourselves. Then the hidden light in our soul will illuminate what we need to see.
Paulo Coelho

Det som varit och det som komma skall

Jag började med att tända ett ljus och och skulle egentligen sett en film. Men jag kände att det finns ord som ska skrivas ner och formas till en resumé och det som jag vill attrahera in i livet, detta året. Det nya året fullt av förhoppningar och nyfikenhet. 2011 var ett år av en massa mammafyllda dagar, min roll som mamma och att hitta den rollen. Början av året som bestod av en massa snö, istappar på husväggen, sömnlösa nätter och kolik..vackra dagar, sol, längtan att bara få vara jag, Josefine, kunna börja träna. Maya, vår lilla kärleksfulla dotter, denna lilla varelse som bara vägde lite över 2500 gram, grammen som räknades, kontrollerdaes, de små prematurblöjorna, känslan av att alltid höra, men oj så liten hon är. Amningen som kom igång, dagarna blev ljusare, jomen nu är nog ändå våren här...mer snö...lyckan glädjen och livet. Lät som en bra titel, dock lite lik Lyckan kärleken och meningen med livet. Våren kom, lättheten likaså, solen, blommorna. Sommaren kom och förde med sig ännu mer ljus och värme, jag kände mig nu som en säker mamma och Maya växte på bra. Vi hann ju även med Brasilien i Maj, underbar tid. Sommaren passerade och jag började tänka på ljuset...snart är det höst. Då hade vi återigen möjligheten att åka till Brasilien pga Ygors arbete. Väl hemma igen började mina dagar ta slut, mammaledigheten och har ett slut. Mörkret föll på och vips så var det advent och jul. Vart tog detta året tänkte jag..som alltid. Men jag håller med, med barn går livet fortare. Det är som att springa i ett ekorrhjul hela tiden, cirkeln, hjulet bara fortsätter. Wheel of life som buddhisterna beskriver livet.
Nu 2012 tänker jag när klockan är nio på kvällen, jaha vad händer nu då? Jag är nu arbetssökande som det så fint heter, är mitt uppi en fas i livet när riktningen bör ta en form, boende, jobb och dagisplats. Mitt liv som filmarbetare, kanske är det något annat jag ska göra trots allt. Mina intressen av filmen, bilden i sig, människor, formen, livet, dekoration, kreativiteten. Allt detta vill jag forma till ett arbete. Jag läste en gång ur en bok av Echart Tolle, han sa så här när man ej visste exakt hur livet skulle se ut. " Gratulerar till att du ej vet vilken väg du skall gå. Han tyckte att det var fantastiskt att man ej hade en väg att gå, att det som skulle komma komma skall. Jag tror att jag ej är ensam om att känna så här efter en mammaledighet, eller så har man ett fast jobb och tvekar på vilket jobb, vilken riktning man ska ha.  Jag är öppen för en väg som bidrar till att få jobba kreativt, ha en hyfsat bra lön, en bra fin miljö, bo ljust, gärna en trea, att Maya får ett bra dagis. Att vi får vara friska. Nu blev detta ett väldigt långt inlägg..men det summerar ju hela livet på nåt vis.