I made it..i morgon kommer Ygor hem!!!

Skyndar mig att skriva då jag vet att vilken sekund som helst får jag avbryta och kommer kanske inte ens ihåg att jag började skriva på min blogg..hihi. En typisk vardag för en småbarnsförälder..minnet blir väldigt kort. Lite som hur barn är, 3-sekunders intresset. Men för min del handlar det om att jag inte kommer ihåg, intresset finns ju så klart. Underbart solig höstlik dag, fick en sån där känsla och lukt av Himalaya när jag gick ut i förmiddags för att träffa min vän Andrea hennes dotter Anja och lilla Emmy. Fattades bara att en munk skulle vandra förbi och höra dom recitera i templet..Superskön lunch på lagerhuset, kändes lite kontinentalt, vi var dom enda med barn. Men barnstol det hade dom. Sen blev det lekplats..så klart. Jag började skriva på min blogg för ca 5 dagar sedan..men insåg hur negativt det hade blivit så..mörka Måndagen..trött..trött och alldeles trött..på att vara själv och att jag inte hade något tålamod. Maya sov dåligt och jag ville bara SOVA...så jag förstod Mia ur hennes show när hon "bara skulle skaka barnet lite"..sov..för h...sov. Jag skakade aldrig Maya, istället slängde jag en stor grön kudde igolvet, kändes genast bättre..haha. Så där ja typ. Jo denna månaden har trots allt utan min amor som jag säger gått bra. Det var ju den mörka Måndagen då som falerade...känner mig lite stolt att jag har klarat av det..haha. En medalj, en guldstjärna hos tandläkaren. Sen finns det ju faktiskt dom föräldrar som på riktigt är ensamma..de som blivit lämnade..eller separerat. Jag vill aldrig det. Både för att jag älskar Ygor och för att jag själv är skilmässobarn tror jag. Nu tror jag att jag ska avsluta bloggandet för denna gång. Tack alla ni som hjälpt mig i mindre positiva stunder i form av prat...Kim för att du kom när jag behövde det..betyder mycket.

Sol till er alla och höstkrisp.