Lördag morgon och vi vaknade dagistid..kl 06:30..ja det är bara att gå upp, det som är positivt är att man får mycket gjort. tre dagar kvar tills vi åker till Brasilien..känns overkligt men underbart. Få bada, vara närvarande med min och Ygors familj. Läsa dom där tidnigarna som jag har liggandes, läsa min bok " Vackraste händer i Delhi". Hinna söka jobb, ligga i hängmattan, bara vara.. Snöstormen viner utanför, ska visst bli 1 dm snö. Jag giklar ändå snö och julstämningen..att få pyssla och visa Maya våra traditioner. Häromdagen var det lucia på Mayas dagis, alla stressade dit, skynda skynda..på med 4 lager kläder under lucialinnet, saknade av Ygor, pappa..alla andra som var två. Då tänkte jag, så här är det för ensamstående. Men han finns där i våra hjärtan, i tanken hela tiden. Snart ses vi igen, nästa vecka. Maya satt i alla fall stilla på den lilla bänken, minst av alla..som alltid. Inte jämföra, den tanken finns där ändå. Så är det bara. Men hon var glad och alla sjöng med så gott de kunde. Kanske undrade alla barnen trots allt..vad är detta..varför..eller så är dom bara i nuet och i stunde, omgivna av alla omhuldande föräldrar som vill så väl. Någon grät, fick nog..hihi. Nu verkar det som det kommer ljus..och ännu mera snö. Ut och den sista pulkan tror jag, för sen försvinner den nog.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar