Som många föräldrar med mig längtar till. Egentid..fanns inte på min mammas tid, min farmors tid..kan till och med låta egoistiskt. Men jag tror i längden att det är viktigt för alla parter i familjen. Dessa fem dagar med vår lilla Maya som ständigt är sjuk...som inte svarade på sitt penicillin...oron..att sitta på Östra och se alla sjuka barn, allas oro..allas förväntan på sjukvårdens magiska händer..eller? Lukten av alkogel från neonatal..ljudet av samma signal på neonatal fick oss att blicka tillbaka, be strong..andas. Vi är i nuet ej i dåtiden...men känslorna finns kvar. Minnena. Grammen som fortfarande är viktiga, vikten. Kurvor hit och dit. Inte jämföra. Nu har hon i alla fall ätit både yogurt och potatis, känns som ett framsteg. Småbarnstiden är verkligen en underbart och samtidigt utmanande tid. Att få ihop allt, barn och heltidsjobb.. icke att förglömma..hålla kärleken vid liv och att se varandra mitt i all stress och ekorrhjulskänsla. Inte glömma mig själv, min inre eld och mina drömmar. 
Supergod kaka!
En helt vanlig Söndagkväll då reflektioner hinner få plats (:
Vilken underbar bild på sovande Maya!
SvaraRaderaOch oron, förstår att det är jobbigt. Att se sitt barn sjukt är så hjärtskärande ändå. Fattar att det kan sätta igång minnen. Men jag tror att hon snart haft sin dos av dagissjuka, känns som alla barn går igenom en fas av Mke sjuka i början. Jobbigt.. Men jag tror och hoppas det blir bättre!
Och egen tid ja.. Det var ju det. Och vuxentid. Jag pysslar gäärna på vår balkong nån kväll! Kram fina du.