Jag har förstått innebörden av alla förväntningar, midsommar som så många andra aftnar ska vara så roilga, så perfekta och roliga. Vem säger det? Är det bara jag och många andra som förväntar oss det? Redan innan frågar alla, vad ska ni göra..känslan av småpanik..hmm...vet ej..lite som på jul. Idag började dagen med en sån känsla. Gjorde ett försök att gå sommarklädda till trädgårsföreningen, Ygor låg sjuk hemma..jag skulle hämta hans penicillin..då han har halsfluss. Ett stort missförstånd gjorde att jag till slut ej hämtade det..fick sen gå tillbaka till apoteket för att hämta det. Irritationen och en gnällig Maya fick mig att sprudla av fina ord..haha. Som ett argt bi gick vill till trädgårsföreningen..väl där hade det ej börjat något firande. Två timmar senare enbart skulle det hända något. Letade fibrilt efter en slags silllunch..det är midsommar..här skall firas..
Bara fika, alla hade så klart med sig både mat, filtar och regnjackor..för regnet skulle ju komma på ef. Kvart över tolv gav jag upp, inget att äta, ingen jag kände. Spårvagnen till hemköp, först lämna penicillin..sen ett snabbinköp av silllunch och burkmat..då Maya redan vad aphungirg. Hemma..skönt. Maya åt gladeligen, förväntingarna släppte, slappnade av...okej..universum..jag överlämnar mig åt en stillsam hemmadag med min familj. Tittade på filmen New York I love you. Gud vad den är bra. Maya sover...och sover..kaffe och glass. Livet är ganska nice ändå.
Surrender...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar