Julkänslor, Kobra och Jane Austen, en enda stor mix av inspiration.

Just nu tittar jag på en serie som heter "Emma " av Jane Austen, så där oskyldigt allting på den tiden verkade det som, blommiga härliga kläder, alla dricker te och ser så där förnöjda ut. Det där typiska engelska som bara finns som jag gärna skulle vilja uppleva en gång, att få jobba med en kostymfilm och kika in i kostymförrådet och bara njuta..ända sen jag var liten och låtsades vara en balettdanssös så har jag älskat att klä mig i olika vackra kläder, alldeles för stora skor och vara i en fantasivärld, kanske var det därför jag sökte mig till filmens värld vid vuxen ålder.Vi gick ofta på balett när vi var små, då kunde jag njuta av de där minutrarna innan då musikerna övade innan själva baletten började, ridån gick upp en magisk värld utspelade sg i ca tre timmar...svansjön, den svarta svanen alla vita svanarna..Jag önskade att alltid få gå in i deras kostymförråd och bara bli kvar där och nästan smyga omkring i magins värld...Kobra var ispirerande likaså med ett fint porträtt av Elaonor Coppola som gjorde fina bakomfilmer både till sin man Francis Coppola men även till andra storfilmer. Hon kom liksom lite i skymundan av hennes store man till regissör, fint att se att hon lyckades som kreatör och konstnär till slut. Never give up som Dalai Lama säger, det får jag tänka på när Maya vår lilla ängel har sin kvällsceremoni...att äta två tre gånger innan hon kan slappna av och skrika på grund av magen som krånglar i två till tre timmar. Allt är visst normalt enligt alla på BVC..sa en sån där riktig barnmorska som pekar med fingret och vi unga föräldrar tittar på och säger ja visst så är det..dom är våra gudar eller gudinnor, vi tror på dom och tillber dom nästan och hoppas att mirakel skall ske. Vi sprang på en nybliven mor som vi mötte på Östra sjukhuset..som hade en dramatisk förlossning som även förlorade sin livmoder i 25-års ålder vid förlossningen...jag såg att hon var glad idag, det värmde i hjärtat, jag kom ihåg våra morgonstunder av samtal om hur allting blev ...om livets olika vägar och om tacksamhet. När jag berättar om hur min förlossning var idag för en barnmorska så kan jag fortfarande känna en sorg om finns kvar, påminnelsen om det som är skört i livet Jag skriver rätt utifrån hjärtat och blandar allting, summa sumarum så är jag en lycklig mamma till en liten ängel som växer fint och hon ha en underbar pappa som just love her. Jag vet att den kreativa sidan hos mig alltid finns där och att min fantasi som att smyga in ett stort kostymförråd också kommer finnas kvar, barnasinnet det förlänger visst livet. Nu vaknar Maya..dags att avsluta...god jul...