Sommarkänsla..och andra vardagstankar

Jag har en koalabjörn i min famn, Maya ligger sjuk, ihopkrupen som boll. Kameran är för långt bort..ni får en skön sommarbild sitället..hihi..som ger en känsla av sommaren. Kanske en rak motsats till vad som är just nu. Det var detta med att inte längta bort, bara längtan...sommaren känns så långt bort i Februari. Att vara mitt i livet, feber, dagis, hosta, förkylning, oro, vårdcentralen och en massa annat som hör småbarnslivet till. Som förälder blir man så där extra orolig över sitt barn. Man är alltid orolig över något verkar det som. Kanske just för att man känner sig maktlös över barnet, speciellt om barnet är sjukt. Febertopparna...upp och ner som en jojo. Allt är normalt...som dom på bvc brukar säga. När koalan somnar, då hinner jag bli så där extra nostalgisk och titta igenom alla mina bilder. Insåg precis att man (jag) såg så frisk och äventyrlig ut på mina bilder...då syftar jag så klart på bilder från våra seglingar och andra sköna semestrar. Min snälla man sa genast..jomen Josefine du kan se ut sådär igen..lite snällt sagt. Det är bara att träna och leva mer hälsosamt..kanske också att man då ej hade varit gravid eller att vi var ute i varma vindar och turkostblått hav med delfiner och valar. Det kan vara det..haha..och att här i Februari, + 1 grad med vindpiskande regn / snö, att man inte riktigt känner samma wow. Men tids nog blir det vår, sommar. Bacillerna släpper taget om människan kring påsk förhoppnigsvis, ljuset kommer tillbaka och alla tittar upp och ler när man går på gatan.

Håll ut!