Just nu tittar jag på en serie som heter "Emma " av Jane Austen, så där oskyldigt allting på den tiden verkade det som, blommiga härliga kläder, alla dricker te och ser så där förnöjda ut. Det där typiska engelska som bara finns som jag gärna skulle vilja uppleva en gång, att få jobba med en kostymfilm och kika in i kostymförrådet och bara njuta..ända sen jag var liten och låtsades vara en balettdanssös så har jag älskat att klä mig i olika vackra kläder, alldeles för stora skor och vara i en fantasivärld, kanske var det därför jag sökte mig till filmens värld vid vuxen ålder.Vi gick ofta på balett när vi var små, då kunde jag njuta av de där minutrarna innan då musikerna övade innan själva baletten började, ridån gick upp en magisk värld utspelade sg i ca tre timmar...svansjön, den svarta svanen alla vita svanarna..Jag önskade att alltid få gå in i deras kostymförråd och bara bli kvar där och nästan smyga omkring i magins värld...Kobra var ispirerande likaså med ett fint porträtt av Elaonor Coppola som gjorde fina bakomfilmer både till sin man Francis Coppola men även till andra storfilmer. Hon kom liksom lite i skymundan av hennes store man till regissör, fint att se att hon lyckades som kreatör och konstnär till slut. Never give up som Dalai Lama säger, det får jag tänka på när Maya vår lilla ängel har sin kvällsceremoni...att äta två tre gånger innan hon kan slappna av och skrika på grund av magen som krånglar i två till tre timmar. Allt är visst normalt enligt alla på BVC..sa en sån där riktig barnmorska som pekar med fingret och vi unga föräldrar tittar på och säger ja visst så är det..dom är våra gudar eller gudinnor, vi tror på dom och tillber dom nästan och hoppas att mirakel skall ske. Vi sprang på en nybliven mor som vi mötte på Östra sjukhuset..som hade en dramatisk förlossning som även förlorade sin livmoder i 25-års ålder vid förlossningen...jag såg att hon var glad idag, det värmde i hjärtat, jag kom ihåg våra morgonstunder av samtal om hur allting blev ...om livets olika vägar och om tacksamhet. När jag berättar om hur min förlossning var idag för en barnmorska så kan jag fortfarande känna en sorg om finns kvar, påminnelsen om det som är skört i livet Jag skriver rätt utifrån hjärtat och blandar allting, summa sumarum så är jag en lycklig mamma till en liten ängel som växer fint och hon ha en underbar pappa som just love her. Jag vet att den kreativa sidan hos mig alltid finns där och att min fantasi som att smyga in ett stort kostymförråd också kommer finnas kvar, barnasinnet det förlänger visst livet. Nu vaknar Maya..dags att avsluta...god jul...
Jag har en sovande snarkande bebis på min mage, jo hon är så liten att hon faktiskt kan sova som en liten boll och jag kan fortfarande skriva några rader på min blog. Små små saker i vardagen för en mamma mitt i amning och blöjbyten som förgyller livet. Yes hon sover djupt, vem skall jag hinna ringa först..svara..oj jag glömde att svara på mail..det får bli ett kort mail trots att min väninna skrev ett helt A-4...haha. Dom som ej har barn har ju tid med sånt, det hade jag också för ca sex veckor sedan. Anpassningen från att ha rest i ca 15 år till att vara mamma och en liten själ om behöver mig dygnet runt. Som en liten fågelunge som skriker efter mat...ohhh lilla du jag kommer, mamman flög och hämtade mat och mättade sina ungar. Dom är så hjälplösa dom små. Visst har jag kännt och känner en frustration över att ej kunna avsluta det jag har påbörjat..jaha vart var jag nu då, hmm..jag kan gå in i ett rum och stanna upp för att komma på vad jag skulle hämta eller göra. Minnet blir fragmentariskt det med, beleive me. Trodde jag var lite ego och onormal när jag ville ha ensamtid och kunna gå i affärer, eller bara vara för mig själv, men alla mammor och pappor känner så, helt normalt, jag är normal, vad bra. Igår tog jag mig en kvart till att fotografera som jag tycker så mycket om, fick bli inomhus, men det gav mig mycket den lilla stunden. Jag vill dansa, få massage, andas mer frisk luft, göra mer saker med ygor, träffa mina vänner och familj. En dag i taget, andas....snart vänder det, ljuset kommer tillbaka och vardagen likaså. Alla tomtar, glöggaftnar, och överkonsumtionens tid är snart över, nya tag, ny energi och nya drömmr hägrar. Allas förväntningar på det nya året..vad ska ni göra på nyår.hmmm svar vet ej. Äta god mat och drömma in bra saker, hade gärna gjort en ceremoni som jag och min vän Bibbie gjorde en nyår. Att min familj skall få vara frisk, ha en fungerande ekonomi och drömma in roliga projekt. Livet är ett mirakel och Maya likaså, är så tacksam varje dag jag får vara med henne, insåg i min journal igår hur nära det var att hon ej hade fått leva...är glad över min intution som mamma att jag lyssnade på min kropp den dagen. Instinkten hos alla mödrar den finns där hela tiden, spelar ingen roll om vi bor i grottor eller i en modern lägenhet, det får man vara glad över. Nu skall jag ringa min gamla mormor som jag önskar få träffa snart. Min älskade mormor, det var allt för mig den här gången.
Josefine
